Det finns så många, många olika människor här i världen. Vissa är stora, andra små. Några har en tro, andra inte. En del förstår och vissa bara tror sig göra det. Några vet och hälften av dem bara tror sig veta. Vissa människor dör gamla, andra lämnar tidigt. En del människor blir ihågkomna, andra glöms bort. Men oavsett vilka kvalitéer man har som människa eller vilka brister man bär på så undrar jag hur många det är som kommer ihåg sig själv? Som själv vet vilka de är?

 

Jag har kommit till insikten att det inte spelar någon roll hur många det är som vet ditt namn, det spelar ingen roll hur många som vet hur ditt hår ser ut, det spelar ingen roll hur många som hållt din hand, vem det är som sett dina tårar eller som hört ditt skratt. Det spelar ingen roll. För om du inte kan veta vem du själv är, eller varför du är just den du är, vem ska då veta? Och hur kan då saker spela någon roll? Då går du ändå förvirrad genom livet och tvingas känna känslor som varken är äkta eller falska. Det viktigaste är att du själv vet vem du är. Hur ska man kunna klara sig om man själv vet det? Man måste kunna prata med sig själv, man måste kunna säga till sig själv "hörru, du fixar det här!", eller "jag är värd så mycket mer än det här". Om du inte ser ditt värde, vem ska då veta vad priset på dig är? Vem ska då veta hur du får behandlas? Om man inte kan veta vem man är, hur kan då andra du möter förstå dig på djupet?

 

Jag vill veta varför jag kan gå ensam i forsande regn och vara lycklig, jag vill veta varför jag kan gå i strålande solsken och känna tunga tårar mot min kind. Jag vill veta varför de känslorna kommer. Jag vill känna de känslorna i min egen kropp och veta varför de finns inuti mig och hur de påverkar mig. Ibland måste svaret vara du själv. Ibland spelar det ingen roll hur mycket man försöker ändra på världen eller dess människor i den som finns runt omkring en. Ibland ligger svaret hos dig. Och om du då inte vet hur du ska fråga dig själv, vem kan då fråga? Och vem kan då svara?

 

 

/ Fluffet